Utvilad ... eee Nej!

Ja då var man hemma, skönt att vara borta men hemma bäst!

jag börjar me att tala om varför vi reser me barncancerföreningen, har ju berättat detta men alla har väl inte följt me från början av bloggen :)

William den älsta sonen, fick som 2åring Leukemi, o gick på en 2,5års lång cell gift behandling vilket var väldigt kämpigt , mke gift man sprutar in i dessa små kroppar....
vi bodde mer eller mindre på sjukan i 2 år......
sandra var bara 4 månader när william blev sjuk så hon har växt upp i sjukhusmiljö...... stackarn!
skilda vägar eller starkare tillsammans? jag o mannen blev starkare tillsammans, vi blev ett ....

nu har han varit behandlingsfri i 2 år ganska precis, o vi hoppas förståss att det inte ska komma tillbaks...
5år efter avslutad behandling friskförklaras man,  återfalls risken är som störst innan dessa 5 år , så vi håller tummarna varannan månad som vi går på koll att det inte ska komma tillbaka.....

värden vändes verkligen upp o ner den där höst dagen vi fick veta....

men nu ser vi bara frammåt, skämmer bort barnen det mästa vi kan, för vad är väl matriella saker o gosaker gemfört mot ett LIV.....

vi lever dagen som den kommer , lever i nuet, älskar varann som om det var den sista.....

Derför reser i me barncancerföreningen, som genomför resor o annat skoj för dom drabbade, det underlätter o livar upp vår vardag.....   TACK TILL DOM SOM GER ETT BIDRAG TILL FONDEN....


william 2år, just fått diagnosen leukemi


Vi har ialla fall haft väldigt roligt, badat o varit på leklandet o ätit massor o mke gosaker....
sovit lite mindre än jag brukar.... så mke vi skulle hinna me,men Elias har verkligen varit JÄTTE snäll....
eller alla barn har varit snäll o lekt o busat me alla sina kompisar.....

nu ska jag skynda ut till stallet,
på återseende'
kram





Kommentarer
Postat av: Lizaloop

Ja det är ju jätteroligt att de anordnar en massa kul för alla familjer, det behöver ni!

2009-03-30 @ 10:13:46
URL: http://lizaloop.blogg.se/
Postat av: Linda

Ja ni är verkligen värda en massa skoj! Blir alldeles gråtfärdig när jag tänker på allt ni gått igenom, ni är helt klart de starkaste människorna jag känner!

Många Kramar från oss!

2009-03-30 @ 10:41:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0